I promise you I'm always there
When your heart is filled with sorrow and despair
And I'll carry you when you need a friend
You'll find my footprints in the sand

Det känns faktiskt helt knäppt att jag av alla har en så fantastisk pojkvän. Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan bra människa vid min sida? Jag kommer ihåg den där kvällen, känslan. Det fanns faktiskt inte så mycket annat i mitt huvud. Och sedan har allt bara blivit och nu är det snart 8 månader sedan. Och jag har faktiskt aldrig känt såhär, jag har kanske aldrig varit kär förut.

Och det är inte det att han är min pojkvän, det är det att han är min bästa vän. Han gör så mycket för mig, han bryr sig om mig och är den enda personen som varit helt ärlig mot mig. Och det känns som att vi hunnit göra mycket, men det finns ännu mer att uppleva och upptäcka!

Helt fantastiskt. Det är så jobbigt att sakna honom. Han livar upp mig med sin varma närvaro och gör mig så glad! Till och med mamma märker att jag få energi och blir uppiggad! "Jag tror faktiskt att han ger Olivia mycket energi och ork." Ungefär så, och det stämmer. Tänk vad lång den här jäkla hösten hade varit utan honom. Som alla andra mörka höstar. När han kommer blir allt så ljust, och jag längtar till alla ljusa stunder som han kan ge mig. Den här gången blir det lite längre än vanligt också, och jag längtar verkligen!

Jag känner mig så jäkla töntig, fast ändå inte, som sitter och skriver det här. Det känns inte som jag, jag är inte van att skriva sådant här "offentligt". Men samtidigt känns det bra att skriva det just precis här.

Love Each Day