och här står vi

Ibland undrar jag om tiden faktiskt kan ändra hastighet. Det måste ju finnas något som förklarar varför vissa perioder kan gå så långsamt och vissa så snabbt. Den här vårterminen har haft en riktig jetmotor i baken, för jäklar vad tiden har flugit iväg. Hela klassen har så länge hållt sig i sina egna bubblor, byggt upp murar för att inte stressen och pressen ska komma för nära. Ingen har fått komma nära någon. Irritation, tjafs och skitsnack. Bäst att hålla sig till sig själv.

Men sedan kom det en dag som fick allas bubblor att spricka, måndag den 18 maj. Det var den dagen vi höll tal på svenskan. Och när vi alla satt där och snyftade till de känslosamma talen så kändes som att för första gången var vi tillsammans, vi hade rivit varandras murar. Och tiden efter det har vi alla kommit så nära varandra, fått nya vänner för livet på så kort tid.

Studenten 2009. Ett tag trodde jag att det skulle vara omöjligt att få våran tidigare så splittrade klass att genomföra alla studentaktiviteter och tävlingar tillsammans. Men vi bockade succesivt av varje del, vi deltog i allt och även om vi inte fick några poäng för det så gjorde vi det trots allt. Vi gjorde ett monument, vi gjorde en båt, vi gjorde en dans. Vi klädde ut oss på alla studentfester och vi svepte öl. Vi organiserade oss och lyckades samla ihop hela klassen på ett ställe flera gånger. Tillsammans fixade vi slutligen flaket. Och det var det sista vi gjorde som krävdes planering. Såhär i efterhand är jag väldigt fascinerad av att vi kunde genomföra allt, men vi hade ju trots allt en Gossip Girl i klassen och jag tror faktiskt att utan min mobil hade det inte funkat lika bra ;)

Trots det trista vädret igår så var champagnefrukosten en härlig stund av gemenskap. Vi skrev i varandras mössor och njöt, försökte smälta in att vi faktiskt skulle ta studenten. Jag gick på toaletten 4 gånger på en timme och var fortfarande kissnödig. Vi var fnittriga i kyrkan och väldigt okoncentrerade. Men hur kan man inte vara det? Favoriten fick ett stipendium och det bröt ut ett jubel i klassen. Vi sjöng Den Blomstertid Nu Kommer och sedan var det dags att trippa upp till skolan. Vi fick betyg och sedan stod vi och hängde i aulans fönster och såg hur folksamlingen nedanför började öka. Vi skrek, vi var glada, vi hade kul. Vi skrattade och kunde inte fatta att det var dags.

När portarna öppnades och vi stormade ut på trappan... Det går faktiskt inte att beskriva den känslan. Silence, I kill you! hördes och vi visste vad som gällde då - Popoppitopp, det är toppen i år popoppitoppitopptopp! Popoppitopp så pulsarna slår... popoppitopptopp! Vi rusade ut i folkmassan och möttes av släkt och vänner. Kläddes med blommor, nallar, champagneflaskor och visselpipor innan det var dags att gå upp på flaket. Vi spelade musik och skrev, hade så fantastiskt kul!

Mottagning. MAT. Presenter och ett försök till att vila upp sig lite.

Senare så satt vi där, hela klassen plus några språkare, hemma hos Sandra i ett partytält. Jag hade den mest trevliga festkvällen någonsin. Det hölls tal hit och dit och allt var så fint. Våran sista stund tillsammans som studenter. Nere på krogen så dansade vi hela natten, det var så fantastiskt bra musik och det var ett jäkla drag. Det har aldrig varit så kul att dansa!

Den här dagen kommer att vara en av de största och bästa dagarna som inträffar i ens liv. Det känns både väldigt bra och väldigt konstigt att det är slut nu. SPEI06 är slut, vi är över. Och vi har gjort det jäkligt bra! Jag vill säga så mycket till alla, men det fick bli några ord i varandras mössor. Jag hoppas att vi kommer att fortsätta träffas och ha roligt tillsammans, som ekonomiare eller ej! BIG LOVE!

Och mössan. Den kommer att parkeras i bokhyllan och ibland kommer jag att ta ner den och läsa i den. Kanske ta på mig den en stund för att känna känslan av att vara en galen student. Och vad som står i den?

"Olivprupp; du är lång!"
"Den enda som kan släppa loss nykter! Underbart!"
"Oliiiv - lycka till i framtiden!"
"Känns det bra att se ner på alla?"
"Lycka till i livet."
"Jag gillar OLIVER MKT!"
"Lycka till i livet Olivia. Tack för dessa tre år med dig."
"Vi ses på donken snygging ;)"
"Jag önskar dig all lycka i framtiden."
"Lycka till!"
"Du kommer alltid att vara min Stor Olle <3"
"Oliven, fucking nice! <3"
"Löv u."
"Sisters not by blood but by soul."
"Du är en underbar och härlig tjej! Jag är glad att jag har fått lära känna dig!"
"Älskar dig!"

:) Jag har massvis med bilder att lägga upp, tyvärr så har jag glömt sladden hos mamma och pappa. Men jag lovar att de kommer innan helgen är slut. De bilderna ska sparas på många ställen, så att jag vet att de aldrig kommer att försvinna.

Nu har jag tagit sudenten. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!. Herregud. Nu står jag på mina egna ben.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0