It's not a fashion statement, it's a fucking deathwish.
Mmh, nowdays älskar jag de minnen och känslor som kommer över mig när jag lyssnar på gammal musik. Förut hatade jag det, för då föll jag tillbaka. Nu kan inget ta mig tillbaka. Jag vet precis var jag står! Jag vet kanske inte var jag ska, men det gör inget. Ingen panik alls faktiskt.

Ah, just nu känns mitt liv så... Bekvämt. Eller så har ja för en gångs skull gjort det bekvämt för mig själv. Jag pluggar nästan ingenting, jag lägger mig på den nivån som räcker. För motorn i mig går varken bakåt eller frammåt nu, så att försöka något mer är omöjligt. Så det får duga, helt enkelt.

Våran lägenhet luktar mat, kanske för att vi lagade mat förut. Och överallt hänger det tvätt på tork, det blir så när man inte har så mycket uttrymme och det inte hinner torka i tvättstugan. Hemtrevligt. Dado sitter och spelar spel, jag lyssnar på musik från förr. Njuter. Är ledig i helgen, så otroligt skönt. Imorgon ska jag och Dado åka slalom! Det var två år sedan jag gjorde det, så jag ser verkligen fram emot det! Jag kommer att slå ihjäl mig, men det ser jag också fram emot! Ibland behöver man bli lite blåslagen för att känna att man lever! På söndag ska jag börbulta mina ben på en springtur. Har en känsla av att jag måste komma ut och springa, mina ben längtar efter det!

Mmmh...