Som jag sa förra veckan så kunde Reza få åka ikväll och det gjorde hon ju också. Men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att hon sjunger mycket bättre än Erik. Är lite less på Erik faktiskt, han låter alltid likadan och det ser alltid ut som att han ska få en hjärnblödning när han sjunger. Tove och Calle tror jag är dom som står i final. När Elin och jag sitter i Scandinavium tror jag att det är Tove, Calle och Erik som är kvar, alltså åker Mariette ut på fredag. Jag gillar Mariette ibland. Tycker att hon också blir samma lika väldigt ofta. Man liksom vet vad vad hon ska göra. Näe, Calle och Tove i final! De kan variera och de är båda skitduktiga. Så blir det.

Tacosen var grym, tryckte i mig två wraps och blev asmätt. Nu ska jag gå och lägga mig, börjar någon gång vid 11 imorgon och tänkte faktiskt ge mig ut och springa en liten sväng innan. Jag vet att jag sagt det flera gånger förut utan att det blivit så, men jag har bestämt mig för att börja spela basket igen. På riktigt den här gången.

Jag saknar något. Och jag har kommit på vad det är. Jag saknar mig själv. Den smått förfallna kropp jag sitter i är inte Olivia. Nej, Olivia är stark och orkar springa hur länge som helst, hennes ben viker sig inte för mjölksyra och hon har alltid mer att ge. Jag behöver adrenalin, och om det är något som ger mig adrenalin så är det den enorma kicken jag får när jag känner mig stark. Jag har alltid varit snabbast, jag har alltid orkat mest. Mest, mest, mest. Jag kunde spela en hel match utan att byta ut. Jag blev aldrig trött. För att jag älskade det jag gjorde. För att jag var grym på det. Och det är just det jag vill bli igen.