hungry eyes
Har varit duktig och pluggat lite företagsekonomi. Och skrivit 3 filosofifrågor.
Nu sitter jag och lyssnar på soundtracks från Dirty Dancing, helt underbart! Det är svårt att välja, men Hungry Eyes är nog min favorit. Den gör mig lite varm på insidan såhär i det kalla mörkret. Klockan 15:00 var det mörkt ute. För 4 månader sedan var det strålande sol vid den tiden. November känns som en evighetsmånad med ständigt mörker. Och jag som är så mörkrädd! När jag suttit inne på mitt rum en stund efter skolan blev jag mörkrädd när jag skulle gå upp för trappan. Sprang och tände alla lampor innan mina sinnen kunde slappna av. Buhu!
Min rygg och nacke är helt paj. Mina ben är stela som jag vet inte vad. Jag har inte rört på mig regelbundet på nästan ett år och min kropp börjar säga att det är dags nu. Jag sitter och fantiserar om den där superformen jag var i en gång i tiden. Jag var snabb som vinden, hade ork som jag vet inte vad, min mage var platt och så hade jag snygga magrutor. Min rygg mådde mycket bättre och jag kände mig frisk och stark. Jag hade en otrolig energi och det var så lätt att röra sig. Som att jag svävade fram. Det enda jag gör nu är att långsamt och plågsamt förstöra min kropp sittandes på en trästol timmar i sträck. Och fortsätter att fantisera om min gamla atletkropp.
Det mitt smarta huvud kom på nu är att jag kan ställa mig upp från trästolen och sticka ut och träna. Jag är helt säker på att min motivation till att plugga och göra annat "jobbigt" skulle öka till tusen om jag började träna. Så jag tänkte faktiskt ge mig ut på en springrunda imorgon, utan några förväntningar. Jag kommer antagligen att ramla ihop. Men det betyder inte att jag ska sluta, det betyder att jag ska fortsätta! Mörkret är jag dock lite skeptisk till, eftersom det kommer att vara mörkt när jag ska göra sådant. Hm, vågar man springa i stan utan att ses som en flåsande klump? Där är det ju i alla fall lampor... Och så på med en reflexväst så att jag syns i alla fall, även om inte jag ser något!
Jag är fan taggad alltså! Det får bli min julklapp till mig själv - en välmående vältränad Oliv! I alla fall en början till. Jag vet inte hur mycket som kan hända på en och en halv månad. Det visar sig!
Nu sitter jag och lyssnar på soundtracks från Dirty Dancing, helt underbart! Det är svårt att välja, men Hungry Eyes är nog min favorit. Den gör mig lite varm på insidan såhär i det kalla mörkret. Klockan 15:00 var det mörkt ute. För 4 månader sedan var det strålande sol vid den tiden. November känns som en evighetsmånad med ständigt mörker. Och jag som är så mörkrädd! När jag suttit inne på mitt rum en stund efter skolan blev jag mörkrädd när jag skulle gå upp för trappan. Sprang och tände alla lampor innan mina sinnen kunde slappna av. Buhu!
Min rygg och nacke är helt paj. Mina ben är stela som jag vet inte vad. Jag har inte rört på mig regelbundet på nästan ett år och min kropp börjar säga att det är dags nu. Jag sitter och fantiserar om den där superformen jag var i en gång i tiden. Jag var snabb som vinden, hade ork som jag vet inte vad, min mage var platt och så hade jag snygga magrutor. Min rygg mådde mycket bättre och jag kände mig frisk och stark. Jag hade en otrolig energi och det var så lätt att röra sig. Som att jag svävade fram. Det enda jag gör nu är att långsamt och plågsamt förstöra min kropp sittandes på en trästol timmar i sträck. Och fortsätter att fantisera om min gamla atletkropp.
Det mitt smarta huvud kom på nu är att jag kan ställa mig upp från trästolen och sticka ut och träna. Jag är helt säker på att min motivation till att plugga och göra annat "jobbigt" skulle öka till tusen om jag började träna. Så jag tänkte faktiskt ge mig ut på en springrunda imorgon, utan några förväntningar. Jag kommer antagligen att ramla ihop. Men det betyder inte att jag ska sluta, det betyder att jag ska fortsätta! Mörkret är jag dock lite skeptisk till, eftersom det kommer att vara mörkt när jag ska göra sådant. Hm, vågar man springa i stan utan att ses som en flåsande klump? Där är det ju i alla fall lampor... Och så på med en reflexväst så att jag syns i alla fall, även om inte jag ser något!
Jag är fan taggad alltså! Det får bli min julklapp till mig själv - en välmående vältränad Oliv! I alla fall en början till. Jag vet inte hur mycket som kan hända på en och en halv månad. Det visar sig!
Kommentarer
Trackback
