out

Nä, alltså jag vet inte riktigt vad det är med mig. Jag är så oinspirerad till allt! Skolan känns som ett skämt, ändå går jag dit och gör det jag ska. Men jag känner mig oorganiserad och vet inte riktigt vad som händer. Jag hakar väl på strömmen... Om man nu ändå kunde flyta i mål...

GE MIG LITE INSPIRATION!

Jag är allt för ofta sjukt rastlös - men jag kommer aldrig ur soffan och gör det jag egentligen vill göra. Jag som alltid varit den där aktiva tjejen som höll på med alldeles för mycket - för att jag tyckte det var kul. Nu tycker jag ingenting är kul längre, jag är en lat jävla hög som hellre sover än går ut. En riktig tant.

I flera veckor har jag sagt att jag ska gå på basketträningen på onsdagar, men det har inte blivit av. Imorgon, oavsett vilja eller motvilja, ska jag gå på träningen. God damnit, det är ju det jag vill! Men hela min kropp har blivit en tung klump (inte bokstavligt) som inte klarar av att göra det jag vill. Allt säger nej, men jag säger ja. Min hjärna säger - rör på dig! Men hela min kropp säger - förlamad... Det är svårt att röra på sig då.

Min rygg värker mer än aldrig förr, jag känner mig utspridd i en pöl. Jag har ingen kondition kvar och nu kan inte ens jag säga att "jag har ju i alla fall en grundkondition någonstans", för det har jag inte längre. Jag står på noll, kanske minus, och jag vet snart inte vad jag ska ta mig till! Jag har numera ingen aktivitet utanför skolan. Det känns... Inte alls bra. Jag vill göra saker, men trots min vilja känner jag mig bara trött och oinspirerad. V i l l  i n t e, men v i l l ä n d å. Jag ska plocka bort den där jävla blyklumpen jag har inom mig. Genom att tvinga mig själv. Jag har nog fallit till det här hålet av bara lathet och nu gäller det att smiska på lite.

Tur att jag har Dado. Om inte... Ja, då skulle jag legat och lipat nu, känt mig fet som jag vet inte vad och känt mig värdelös. Men fet och värdelös är det sista jag är, så ni ser ju vilken skillnad min mupp gör.. Puss!

Jag ser trots allt fram emot basketträningen imorgon. Lite nervös, mest för att jag kommer dö under uppvärmningen och typ vara helt flummig med bollen. Ja, men det får dom ta... Nu när Marilyn Moose is back on track (almost..)!


Mmh, den bjuder jag pååå... :]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0