Usch, nu får det vara nog med skräpmat för min del! Har blivit alldeles för mycket pizza, Donken, godis och annat skit de senaste veckorna. Och jag är ingen såndär som kan äta vad som helst utan att det syns. Så nu måste jag fakiskt skärpa mig! Den där snygga magen jag hade för ett par veckor sedan börjar försvinna känner jag... Imorgon ska jag börja mitt nya liv för sjuttioelfte gången, hehe. Nej, men ärligt talat så ska det bli lite ändring goddamnit! När jag satt och ät mina godisar ikväll så smakade jag extra mycket på dem och försökte komma fram till om det egentligen verkligen är gott. Svaret är: NEJ. Det är riktigt vidrigt om man verkligen tänker på smaken. Och igår insåg jag att första tuggan av kebabrullen egentligen hade räckt för att tillfredsställa mitt sug. Get it? Det är inte gott.

Ikväll har jag haft en myskväll med film. Tänkte ju se Sagan om Ringen, började också... Men sedan kom jag på att jag har Elins Harry Potter filmer här hemma. Vi såg ju första filmen hos Sandra för ett par dagar sedan, så ikväll har jag sett Hemligheternas Kammare! Kanske ska ta och se Fången från Azkaban imorgon då? Eller nej, imorgon är det ju fest efer Sjöslaget - vilken otur för mig då :p Dock funderar jag starkt på att gå hem och hämta mina Harry Potter böcker och läsa om från början. De är ju faktiskt väldigt bra!

Sjöslaget börjar klockan 13:00, men klassen ska samlas 12:00 på skolan. Skönt med sovmorgon, jag som skulle kunna sova bort hela dagarna nuförtiden... Men naej, inte imorgon! Imorgon ska jag kliva upp lite tidigare, gå en morgonprommis och, om de börjar sälja så tidigt, köpa jordgubbar på Coop på vägen hem. Då kan jag äta jordgubbar med mjölk till frukost! Mmmh. Jag är faktiskt egentligen en morgonmänniska, men just nu verkar det som att jag vänt på dygnen lite grann. Därför ska jag strax sova.

Sova... Ja, varför jag egentligen drar mig är för att jag är mörkrädd! Jag är liksom inte van att vara själv i våran lägenhet... Och så spelar det ingen roll om jag går hem till mampa, för där är ingen heller hemma. Buhuuu, jag är så eeensaaaam *hihi*. Näej, men... Det är rätt sjukt egentligen, hur... Dadosjuk jag är? Jag är med karln dygnet (när han inte jobbar eller jag är i skolan/jobbar) och verkar inte ha blivit less ännu. Vi har bott med varandra i ett halvår, liksom. Och varit väldigt mycket på varandra. Jag ser det som något bra. Nu har han varit ifrån mig i typ 14 timmar och jag saknar honom redan.

Med det här inlägget ville jag hur som helst komma fram till att jag är mörkrädd och att jag ska ta upp min vana med morgonpromenader igen. Men när jag är lite nervös-kinkig (för att jag sitter i mörkret helt ensam..) så skriver fingrarna mer än vad det är meningen.

Veronica Maggio håller mig sällskap i alla fall. På sätt och vis. Sjunger (och tänker) dock med i min egna version;

Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv (ätit alldeles för mycket godis)
Situationen är så sjuk (jag tar ju fan studenten snart!)
Vad har du gjort Ol-ivia med dig själv? (gå och lägg dig!)
Helgen måste ta slut (för då kommer Dado hem!)

Diggin' it?

Näe, vet ni vad jag egentligen har lust med. Att sitta här tills jag somnar. Gamla goda tider. Då snackade jag med massor av roligt folk på MSN, cammade och lipade till Nightwish - Sleeping Sun. Nu snackar jag i telefon, fotar och har mina egna minipartyn med min partymusik. Då var allt pest och pina. Nu har jag insett att då var ganska bra ändå. Då  trodde jag ett tag att jag förlorat allt och att mitt liv var över. Nu skrattar jag åt det minnet och har insett vad kärlek egentligen är. Då var jag en hästtjej och en baskettjej som utvecklades sjukt snabbt. Det är nog det enda jag saknar Nu.

Nu blev jag ridsugen igen. Och så skulle jag vilja mosa Sundsvall med Duracell. Åh, det är nästan så att jag måste fälla en tår över hur mycket jag saknar blodet, svettet och tårarna MEN farmför allt glädjen och gemenskapen på basketplanen. Tänk om jag fått börja i Uppsala. Hur hade mitt liv sett ut då? Tänk om jag satt i USA nu och skrev i min blogg. Berättade om dagens träning och den kommande matchen på söndag. COOLT.

Alltså, egentligen är jag nog världens töntigaste brud. Och när jag ser på mig själv med dom ögonen tänker jag mig själv som lång och smal, men med en jäkla massa muskler och såklart min fina rumpa. Låter väl ungefär som jag idag, men jag menar inte riktigt så (svårt att förklara). Och så sitter jag helst ensam och pysslar på med mitt eget, jag kan vara social när jag vill och måste. Men inte i onödan. Jag är duktig och ansvarsfull. Osminkad och funderar inte så mycket över livets stora frågor. Ritar hästar, hoppar hinder...

Ja, det var då tänkt att det här inlägget skulle bli typ två kortare stycken max. Det blev inte så, I guess :p