Datanördar

Det blev inget fotande idag då vädret bestämde sig för att gråta. Istället har jag roat mig med min kära dator och som sagt städat. Det är fortfarande(!) fint här, trots det andra  monstrets närvaro. Vi sitter, eller han sitter och jag ligger, med varsin laptop och är så socialt osociala man kan vara. Då han har ryggen mot mig ser jag inte vad han håller på med och när jag frågar...

"Vad gör du?"
"Vänta..."

Så har det låtit de tre senaste gångerna jag frågat. Vad väntar han, jag eller vi på?

Imorgon ska jag jobba, börjar 10:30 och slutar 17. Jobbar även lördag och söndag, men sen är jag ledig i en och en halv vecka! Och dessutom är jag ensam hemma hela helgen! Kan inte bli bättre. Dock vill jag att tiden ska gå så långsamt som den bara kan gå... Jag vill inte... Jag är inte bra på att sakna människor på ett hälsosamt sätt. Man behöver vissa för att klara sig, behöver dom nära. Du är en sådan människa och jag känner mig så... Förtvivlad. För jag vet ingenting. Det är som att jag nu bara vill suga in varenda sekund med dig. När jag skjutsar hem dig släpper jag inte av dig och vänder bilen själv. Nej, utan jag vänder först med dig, sedan släpper jag av dig. Det är säkert 40 sekunder extra med dig. Det är det jag menar; det kommer att bli ostadig mark under mig när du åker. Och hösten och mörkret kommer att dra ner mig i djupet. Vintern kommer frysa mig till is. Men sedan kommer våren, det gör den alltid. Och sedan är det sommar... Och då vet jag inget.

Det är jag som väljer.
En bild som avslut, från igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0