The D Day

Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Åtminståne inte att den skulle sluka mig helt plötslgt, från ingenting. Den här dagen har känts så långt bort. Men nu har den kommit och den är snart över. Jag känner mig som en fågelunge som ramlat från boet och tappat bort sin mamma. Förvirrad helt enkelt. Lost.

Efter att ha försökt samla mig någorlunda kunde jag starta bilen och köra hem igen. Samlade mig ytterligare och ringde till Ida, vi åkte till McDonald's och käkade. Där blev vi uppassade av Marcus, haha! Först kom han med en kärleksdesert bestående av chokladmilkshake och Ahlgrens bilar toppingen i en liten mugg med två sugrör. En stund senare kom han med en kopp avslutningsgodis från söt-Pegah. Sött va?

Sedan åkte vi till Malle och klappade lite på honom innan vi begav oss in i skogen för sightseeing. Vi slutade upp hos Ida där vi fortsatte vårat letande efter en resa... Mmh, precis vad vi behöver och definitivt är värda efter den här sommaren! Haha, vi satt och kollade på bara flygstolar och en hel hög okända flygbolag kom upp och då la jag av denna; "Men man vill ju inte åka med typ AlQaida Airlines eller nåt!"

Nu ikväll har jag kommit på att det är skola imorgon. Det är inte direkt det som varit i mina tankar inför den här dagen. Skola... Jaha. Börjar klockan 13:00. Känns både jävligt jobbigt och jävligt bra att börja det här tredje och sista året. Jag vill bara få ett slut på det. Speciellt när jag insett att allt det här med samhälle och ekonomi inte var min grej. Helt fel, helt fel. Det är bara att bita ihop och göra det.

Snyft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0