Känns som att väntar på att något ska hända. Jag tar inte vara på dagarna som jag borde göra, fortsätter att vänta. Inser liksom inte att det händer här och nu och det är jag som måste sparka mig själv i baken och inte ligga inne en hel dag bara för att jag är slö. Speciellt inte de dagar med fint väder, de är ju väldigt sällsynta den här sommaren...

Jag antar att jag, hmm, "är" såhär för att jag inte vet vad som kommer att hända. Liksom, jag har jobb på McDonald's, men efter september lär det inte bli många timmar... Måste ha ett nytt jobb, kikar lite men det är ju så svårt. Vet bara en sak jag ska göra i höst och det är att läsa upp matte B. Det har jag svurit på att göra, så jag slipper tänka på det senare.

Jag vill resa. Se världen! Tänk vad coolt att bara backpacka, eller tänk typ att ta sitt pick och pack och se var man hamnar? Härnösand någonstans i mitt hjärta, ja, men när jag gick på stan idag suckade jag när jag redan kom ner och ville hem igen. Finns inget att se. Men ändå har jag det så skönt i lägenheten tillsammans med min gobbi. Känner inte att jag måste fly fortare än kvickt.

Ähh, nästa år då jävlar. Då har jag sparat ihop till en nice resa och jag ska krama ur varenda droppe av den. 2010, det kommer att bli mitt äventyrsår. Helt klart.

Tillsvidare ska jag äventyra ner i tvättstugan och hänga tvätt och sånt. Astråkigt, men vem vill gå med skitiga kläder?